Skrivarlusten

 

Hej! reservoar.gif

Välkommen till Skrivarlusten!

11 juli 2010: P g a sjukdom är sidan t v oredigerad och ouppdaterad.
Lennart Pernestrand

Jag vill med den här hemsidan visa en del av mitt författarskap -dela med mig av mitt halvprofessionella skrivande i prosa och poesi.

Glöm inte bort att följa min BLOGG !!! Det blir långa uppehåll i tid mellan bloggarna, men då och då är jag där och skriver nytt. Tror jag-:)

Jag vill också ge Dig, som älskar att skriva, chansen att delta med dikter eller kortprosa på den sida Du kommer till om Du upptill klickar på sidrubriken Din sida. Efter ganska lång tid har tyvärr ingen hörsammat det uppropet, men jag har tålamod att vänta...

Du lär känna en del av mig, miljön där jag bor och övriga hobbyintressen om Du slår in min hemsida ”Slå ett slag för Askersund”.

Här, liksom på sidan Kontakta och Din sida finns möjligheter att kommentera, sända bidrag eller ställa frågor.

Först litet grand om mitt författarskap:

 Jag har alltid tyckt om att skriva. Vid uppsatsskrivning på folkskoleseminariet 1949-1953 i Karlstad /numera gäller den nya Lärarhögskolan i Kronoparken/ valde jag alltid det s k fria ämnet, där man kunde fantisera och litet grand känna sig som en fri och kreativ författare. Jag minns att jag en gång valde att skriva i den jargong som gäller för Grönköpings Veckoblad, A:lf-d V:stl-nds (Alfred Västlund) hemmaplan och att det handlade om vikten av att med tillämplig måtta sanda snölagda gator. Det blev litet a på den prosan. En annan gång gällde det att skriva hur jag upplevt Pär Lagerkvists bok "Gäst hos verkligheten", en refererande och recenserande uppsats som jag kände stor inspiration att skriva, då Lagerkvist var och är en av mina absoluta favoritförfattare. Men man hade ju aldrig vetskap om ämnena förrän man satt i aulan med papper och penna och ett ganska slitet radergummi, så i min uppsats om Lagerkvists bok gällde givetvis att den nyss var läst och att den fångat mig helt och kändes levande.

Dikter började jag tidigt med, men naturligtvis har aldrig de handskrivna verserna och försöken till lyrik i de många dagboksliknande böckerna med olikfärgade pärmar nått någon publik, ingen annan än familjen. Allra första dikten skrev jag vid 10 års ålder med flödande bläckpenna en söndagsförmiddag, när mor och far var till kyrkan på gudstjänst och jag skulle passa potatiskoket. Skräp tycker man givetvis idag, men för mig är minnet levande och affektionsvärdet stort, så det lilla perforerade anteckningsbladet ligger bland annat gammalt och endast för mig betydelsefullt i en kartong.

Under semistiden 1949-1953 tillkom en hel del av de dikter som ingår i samlingen Horisontbroar och som inte blev bok förrän 1977. Då var jag 47 år. Jag hade  deltagit på Seminariet i en poesitävling med en handtillverkad A4bok, som jag just kallade Horisontbroar. Det var på en Halda-maskin skrivna dikter och mellan bladen hade jag lagt silkespapper och som pärm vit tunn tillklippt kartong med målad text och bild på. Klister och tejp och stor entusiasm fick det att hålla och gå till 1:a pris i tävlingen. Jag minns att den som fick 2:a pris hade lämnat in en samling som var utgiven på förlag - så nog kände jag en viss stolthet.

Hälsningar

Lennart

 

uppdaterat 3 juni 2010

Comments powered by Disqus